Inte en dag försent.

Hej du fina människa (undrar om någon ens finns kvar här?).

Såg att mitt sista postade inlägg är från februari, så det känns inte en dag försent att skicka en uppdatering.

Vad har jag gjort sen februari liksom? Jobbat, börjat cykla 3 mil varje arbetsdag, läst kåtböckerna om Mr Grey, hamnat i ännu mer (det går!) ekonomiskt kaos, blivit erbjuden chefutbildning på jobbet, sprungit mitt första lopp på vårruset i Norrköping, börjat röka igen (shame on me!), börjat skapa ångest inför att fylla 25, försöker lära mig att acceptera det som inte går att förändra samt påbörjat processen att bli blond igen. Jag har säkert missat en hel rad med saker, men så är ju livet, det rusar bara förbi.

Min morfar har nyligen diagnostiserats med lungcancer, så jag kom i förrgår hem från Stockholm där jag spenderat tid på sjukhuset men även vart hemma hos mormor och hjälp till med diverse saker.

Man kämpar hela livet för att saker ska bli bättre, men sen står man där en vacker dag då döden knackar på dörren. Är det inte märkligt?

Jag kommer mer och mer till insikt i hur sjukt vårt samhälle är under ytan, vad som är viktigt och vad som är lite mer oviktigt. Vilka frågor man bör lyfta fram och kämpa för.

Idag är det morsdag. Men idag är även en dag när jag slutar känna mig som en mamma. Idag kommer alla ungar hem igen, och jag vet vad som lurar bakom knuten. Man ger av hela sin själ och sitt hjärta, men de barnen som biologiskt inte är “mina” är duktiga på att få mig att känna mig extremt värdelös ibland. Det är också märkligt. Dagis frestar på “utanförskapet” rätt duktigt med, eftersom dom ALDRIG vänder sig till mig när det handlar om sambons barn. Ärsch, varför pratar jag om det här nu?
Kan kanske istället berätta att tvättmaskinen går på högvarv här hemma, vilken känsla det är när man kan hänga upp tvätten ute och den torkar på två sekunder. Spännande va?

Jag hoppas i alla fall att du mår fint, och har haft det bra sedan februari?
Kram på dig!

Tiden springer marathon.

God morgon fina, hur mår du?

Vilken dålig bloggare jag är va? Såg att sista inlägget jag skrev var postat den sjunde och det var ju inte riktigt igår.

Idag är det en riktigt kylig morgon, så än så länge håller jag mig under täcket i sängen. Min fina sambo har precis lämnat barn på dagis så nu väntar jag bara på att han skall komma hit och krypa ner under täcket och hålla om mig.

För ett år sedan, på fredag, så träffades vi första gången jag och min underbara kärlek. Tiden har gått fruktansvärt fort, men den känns dock lika fantastisk för varje dag som går.

Idag ska jag njuta av min lediga dag och ladda upp för jobb imorgon.

Hoppas du med får det fantastiskt!

Det var inte igår vännen!

Ursäkta tystnaden från mitt håll.
Jag hoppas du mår bra min vän?

Minns inte när eller vad jag sist skrev, men jag kan sammanfatta veckorna med två ord:

Kaos & Kärlek.

Jag har jobbat som om det inte funnits någon morgondag. De få lediga dagar som jag haft har helt och hållet spenderats med min underbara lilla familj. Förra helgen åkte jag och min A, upp till Karlstad på jobbkörning, där vi även valde att övernatta på hotell och bara lyxa till det en stund för oss själva. Det var fantastiskt och jag lever ännu idag på det ruset.

Med andra ord har sista tiden varit fantastisk och jag trivs så bra med allt.

Just nu står jag i totalt snökaos här ute på landsbyggden och väntar på bussen till jobbet.

Jag hoppas att allt är bra med dig, så hörs vi snart igen, vist?

En kylig torsdagsmorgon.

God morgon finis, hur mår du?

Det var ett iskallt och knarrande hus som vi vaknade upp i idag. Ute pekar termometern på minus arton. Måste erkänna att det inte alls känns frestande någonstans att gå ut idag för att komma till bussen och jobbet.

Igårkväll när ungarna somnat kröp jag och A nära varandra för att få upp värmen och tittade på Hypnotisören som äntligen kommit på film. Dock hann jag bara se första halvan av filmen innan jag somnade. Än så länge tycker jag nog att boken är betydligt mycket bättre än filmen.

Nej du raring, nu ska jag få på mig lite kläder och komma iväg. Jag önskar dig en fin dag!
Kramar

Söndag.

Hej raring!

Vilken vecka det blev. Jag trivs enormt bra på jobbet och känslan av att få komma hem efter en arbetsdag är ofantligt skön när man varit arbetslös så länge som jag varit. Eller kanske snarare jobbat lite till och från med väldigt långa mellanrum. Idag är det söndagen då alla våra tre kids kommer hem från sina andra delägare, så nu passar jag på att njuta av en stunds läsning i lugn och ro innan stohejet startar igen.

Har du haft en bra vecka och helg? Var rädd om dig där ute.

Igår var en lyckans dag.

God morgon underbaring!

Idag känns kroppen tung och helt färdig efter gårdagens rännande på stan. Men rännandet var mer än värt eftersom jag svävade på moln hela tiden. På Onsdag börjar jag med stor sannolikhet att jobba på mitt drömjobb! Jag har fått arbetskläder och pratat igenom arbetsuppgifter, träffat personalen och beställt ännu mer kläder. Det känns fortfarande overkligt men ändå helt fantastiskt! Jag är så glad!

Idag kommer min älskade karl hem efter massa jobb sedan igår natt, som jag längtat! Skall bli så skönt att få hem honom igen.

Strax är det dax att plantera ner sonen i pulkan och knata mot dagis, måste dock erkänna att mörkret och kylan utanför dörren tar emot lite. När kotten är lämnat får vi se vad dagen har att erbjuda. Är så spännd på imorgon!!

Jag hoppas innerligt att du får en mysig morgon min vän. Varma kramar.

Måndagsgäspningar.

God morgon sötis.
Gnuggar du kanske också gruset ur det lilla ögat just nu precis som jag och min lilla kotte?

Här är vi precis nyvakna. Idag är det bara jag och sonen hemma, då småtjejerna åkte till sin mamma igår och min fina karl jobbar många mil hemifrån och inte kommer hem igen förens natten till onsdag. Jösses vad saknad han är!

Skall strax vifta klart på tårna här under duntäcket och styra upp mot köket och bre lite ostmackor till lilleman.

Vad gör du idag vännen?

Puss & Kram

Dag tretton.

God morgon raring, jag hoppas att allt är bra med dig idag?

Det där med min snusfria dag gick ju måttligt åt skogen. När dagen närmade sig sitt slut var jag nästan uppe i taket och kröp av abstinens, så jag tänkte att jag kanske i alla fall bör tillåta mig att ha någonting kvar fram tills dess att jag börjar på mitt nya jobb.

Satt och filurade lite här om dagen på vad jag faktiskt åstadkommit dessa åtta månader sedan jag och sonen tog vårt pick och pack för att lämna Stockholm. Det är viktigt att man ibland försöker peppa sig själv med vad man faktiskt gjort för fantastiska saker för att man skall kunna fortsätta att prestera och må bra. Listar upp lite delar av allt jag gjort:

– Lämnat livet i Stockholm för att kunna leva som en hel familj tillsammans med min underbara karl och hans döttrar.

– Klarat av att sluta med min antideppmedicin efter lång terapiperiod.

– Testat på lite nya jobb ex servitris på en restuarang samt jobbat på stadens biograf och arbetat till och från på en anläggningsfirma där jag både fått kakla badrum, kök, bytt avloppsystem och kapat 6 meter höga häckar i skylift.

– Kommit in i rollen som “låtsas mamma” rätt så bra.

– Skolat in sonen på nytt dagis och kämpat för tillvaron på dagis skulle bli lite drägligare (eftersom hela situationen på dagis var kaotisk).

– Slutat röka.

– Kämpat på som fan eftersom vi alla levt under extremt fattiga omständigheter.

– Lyckats få ett fantastiskt jobb genom sambons kontakter, som jag inom kort kommer att påbörja.

– Fått träffa och lära känna helt fantastiska människor!

Självklart har det hänt väldigt mycket mer positiva saker, men det här var det jag kunde komma på just nu. Försök att komma ihåg allt positivt som du gör, och tänk tillbaka på det ibland, tro mig, det är mycket mer än vad du tror! Du är så jävla bra ska du veta, peppa dig själv! Oftast så underskattar vi oss själva alldeles för mycket i onödan bara för att vi inte uppskattar det som vi faktiskt presterat tidigare.

Ska vi lova varandra en sak? Du och jag?

Vi skall bli bättre på att uppskatta oss själva, okej?

Vi är ovärderliga och fantastiska!

Deal? Okej, bra.

Jag hoppas att du får en fantastisk dag min vän, för det tänker jag ha.

Puss & Kram! 

En dag i januari 2013.

Men hej sötis, är du ny här eller är du en trogen följare som står ut med mina sidbyten?
Hur som haver, så är jag glad att du är här!

Det är en mamma med en enorm nikotinabstinens som utgör ljudet av det smattrande tangentbordet. Dem som känner mig lite mer privat, vet att jag för drygt en månad sedan slutade röka helt och hållet för att övergå till snus. Idag är första snusfria dagen och abstinensen gör mig nästan galen. Försöker peppa mig själv med att jag redan varit så duktig och lagt av med alla cigg OCH dessutom varit helt sockerfri sedan 31a december. Det är många beroenden på en gång som jag tagit tag i, men varför inte köra stenhårt och ta all smärta i början i stället för att dra ut på den?

Idag jobbar min andre halva många mil hemifrån, vilket resulterade i att alla tre barn fått vara hemma från dagis idag. Blandade känslor då dem till och från bokstavligen slår ihjäl varandra oavsett hur ofta eller mycket man får agera fredsmäklare. Det är en tuff utmaning att slå ihop två små familjen till en, som jag och A gjorde när vi flyttade ihop. Han med sina två döttrar och jag med min son. Att agera låtsas mamma eller snarare kompis som jag försökt mer på, är dagligen en kamp mot olika känslor. Speciellt när andra inblandade inte alls har samma syn på hur man är med barn som jag själv. Det är ofta konflikter och mycket tjafs vilket är brutalt frustrerande. Men så länge man själv gör sitt bästa och kämpar för att behålla rent mjöl i påsen så behöver man inte oroa sig. Det kan irritera mig ibland hur trångsynta vissa föräldrar är, som curlar sönder sina barn, som låter dom styra och ställa precis som de själva vill. Vansinne, vilket också resulterar i kaos när dessa barn plötsligt får lite regler och vägledning. Well, vi släpper det så länge.

Barnen och jag är hemma själva idag i alla fall. Vi har gluttat på Dumbo, byggt med lego i deras rum och pysslat massor. Just nu ligger de tre små grisarna framför tvn igen och väntar på att jag skall bli klar så vi kan gå ut och skutta i snön.

Det finns så mycket som jag skulle kunna tänka mig att trycka in i samma inlägg, det märks att jag inte stimulerat min skrivnerv på länge! Men det får vänta lite, för hela min livshistoria och framtid måste ju inte dokumenteras på en och samma dag?

 

Var rädd om dig där ute min vän, och jag hoppas att du hittar tillbaka hit snart igen!
Kramar